Hej!

Tänkte ge det ett försök….skriva sägs ju vara något som är bra för en. Är fortfarande inte helt såld, men är på den nivån att jag är redo att testa allt.

Lite backgrounds historia:

Jag har varit sjukskriven för utbrändhet, i olika omfattning kan man säga, sedan slutet av 2014. Jag hade några bra år med arbetsträning som fick mig att komma upp till en arbetstid av 75%. Jag kände att jag började må bättre igen. Såg lite ljusglimtar här och var och allt var inte så jobbigt. Men mer än 75% blev det inte. Försökte i olika omgångar att jobba lite mer men det gick inte och fick alltid gå tillbaka till ca 75%, vilket i efterhand kan tyckas vara en ganska lagom arbetstid, eller hur? Varför ska man alltid sträva efter 100%??

Det blev nog att jag jobbade ca 3 år och trivdes med mitt jobb och tyckte mycket om mina arbetskamrater/arbetsgivare och arbetsplats. Började som arbetsträning med 2 timmar om dagen och ökade efter hand.

Men efter ett jobbigt år med Covid och risk för uppsägning, som ändrades till permittering, och sedan ändrades tillbaka till uppsägning så krachade jag igen och har varit 100% sjukskriven sedan slutet på 2021. Har varit igång och arbetstränat ett tag men…….

Har under hösten också fått diagnosen ADHD, som jag fick fighta mig till……. vården tyckte ”bara” att det var stress….

Nu känns det nästan rörigare än någonsin. Min personliga åsikt är att jag är fysiskt och mentalt så utmattad att jag inte längre kan bestämma hur jag ska tänka och känna och det bara kommer ut som en enorm trötthet och uppgivenhet. Jag tror också att jag genom min diagnos låter vissa saker komma fram som jag under väldigt många år har förtryckt.

Sen hör det ju till att jag har en älskad familj, så det är inte bra jag själv som jag ska försöka ta hand om. 2 fina bar ( i mellan och högstadiet) och en älskad man. Vi har varit gifta i 16 år, men också han börjar gå på knäna efter att ha fått leva med en fru som han aldrig vet vad han kan förvänta sig av, hur hon ska agera, reagera……..det tär väl på vem som helst!

Ett litet tillägg!!

Och för er som irriterar er på stavfel, så ska ni nog inte fortsätta läsa mina inlägg. Att inte kunna stava och se vad som är felstavat har jag att tacka av min ADHD, alltså bara att acceptera (mycket enklare sagt än gjort).

Försök i annat fall att räkna hur många stavfel jag har gjort om det är kul! Skulle ju vara intressant att se….