Att be om hjälp!!!!
Det är sååååååå svårt, men såååååå nödvändigt för att må bättre.
Visst har vi alla hört det så många gånger.
Precis som jag gör själv, säger alla snälla själar ”säg till om jag kan göra något” och det känns ju jätte fint att höra, men det är så svårt att formulera vad man behöver hjälp med. Och som jag sa, jag gör det själv när någon har det svårt. Jag ska inte ta kredd för detta, men som jag har läst så är den bästa hjälpen den som bara görs utan att man behöver be om det, men det är väldigt svårt som vän att veta vad man kan göra och vad som passar när och var.
Men att bara höra de orden värmer så väldigt mycket, att höra att någon är där för mig och vill hjälpa mig att må bättre, det hjälper ju i sig!
Jag har vid 2 tillfällen (och det är ju ändå ganska många år som jag har mått dåligt från och till) aktivt bett om hjälp. Och det är jättesvårt. En gång var när jag kände att min man inte alls mådde bra och jag var väldigt låg, det kändes som ett vägskäl. Vi kommer inte komma igenom detta om inte något händer. Jag bad våra kompisar ta hand om min man! Bjuda över honom och barnen på middag, jag orkar ju själv inte vara med, men jag kände att han behövde få komma ur huset och komma ifrån allt jobbigt här hemma. Det gick faktiskt jättebra, de sa inte nej, min man blev faktiskt tacksam för att jag gjorde det och jag fick lite tid för mig själv. Lärdom = det var faktiskt inte så svårt och det blev riktigt bra!
Har det blivit lättare efter det? Tyvärr kan jag bara svara nej…..
Jag sa ju att jag gjort det 2 gånger och den 2a gången var när jag bad att mamma skulle komma över och hjälpa mig med tvätten. Även om det är rätt jobbigt så ta jag hand om tvätten här hemma, det ligger tvätthögar, rena högar och lite andra högar överallt i flera dagar, men det brukar alltid bli tvättat. Det jobbiga är när allt är tvättat, jag brukar bli överväldigad av all tvätt som ska vikas, vilket resulterar i att jag inte vet var jag ska börja = alla ork bara försvinner och inget händer. I går tog jag tag i det och ringde mamma, hon säger alltid att hon vill hjälpa till om hon kan så jag tänkte varför inte. Hon blev jätteglad att jag frågade! Älskade mamma! Nu är all tvätt vikt, vi gjorde det tillsammans och det blev inte alls jobbigt.
Så visst att be om hjälp är ju det alla säger att man behöver göra och som man också innerst inne vet att man behöver göra, men gud vad svårt det är att göra det! Största delen av tiden vet man inte ens vad man behöver hjälp med, eller hur?
Igår gick jag till min gympa grupp som jag brukade träna med, det var första gången på väldigt länge av många olika anledningar som ni nog kan förstå. Vi är ett gäng som har tränat ihop under ganska lång tid 1-2 gånger i veckan. Att få komma dit och få känna kärlek från dem både i varma kramar och känna att de vill att jag ska vara där och att de ser mig som en del av deras grupp (även om jag inte varit där på länge) är ju också hjälp, men som man inte riktigt kan be om utan bara tacka och ta emot. Och gud vilken hjälp det var, det gav mig så mycket extra energi. Sen vara bara det stora problemet att inte låta ADHD exalteringen trigga i gång min utmattade kropp och sätta igång en ångestattack, lyckades hyfsat….but it’s a hard work! Tänk vad skönt det hade varit att bara får vara nöjd med stunden och få stanna kvar i den känslan ibland. Att inte hela tiden behöva medvetet jobba för att saker och ting inte ska triggas igång som gör att de eller det händer…….
Men i allafall hjälp kan ju komma i så många olika former, den är ofta svår att sätta ord på, men oftast är nog den största hjälpen att veta att det finns någon för en. Tyvärr är det ju lätt att glömma de ljusa stunderna när man mår riktigt dåligt och just vid de tillfällena skulle man behöva den där kramen och känna att man hör till en grupp och att man känner sig älskad som man är, man orkar liksom inte räcka ut handen.
Jag försöker fortsätta hitta mitt sätt att känna den där kärleken i de mörkaste stunderna, men det är inte lätt. När jag har kommit en liten längre bit på vägen så lovar jag att jag ska dela med mig! Det är ju dit vi strävar! Det kommer alltid finnas jobbiga stunder men det är hur vi ska kunna hantera dem med våra olika superkrafter som gör skillnaden!
Fortsätt leta, det gör jag!

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.