En sån dag

Det kan vara så stor skillnad från dag till dag och från timme till timme.

Som man kanske redan har räknat ut så är det i dag en sån dag. Började dagen på topp med min älskade balett klass, det är sååååå kul och det känns sååååå skönt att gå dit. Det är super jobbigt innan jag kommer iväg, för jag hittar inget som jag känner mig bekväm i eftersom jag har blivit så tjock. Men sån tur var tar glädjen över att dans bort det när jag väl är där och jag bara njuter.

Baletten fyller så många fack, om ni förstår vad jag menar.

• Dans gör mig glad och får mig att må bra
• Fysisk aktivitet är bra både för depression och för att kunna hantera adhd hyperaktivitet
• Tempot och musiken är låg (men det säger absolut inget om intensiteten i träningen), vilket passar mitt mentala tillstånd för tillfället.
• Jag kommer hemifrån
• Får träffa andra människor
• och jag bara älskar det

Jag åker alltid därifrån med en så skön känsla. Problemet är sedan att hålla denna sköna känsla och förvalta den så att den håller sig på rätt nivå.

I bilen hem, det tar ca 5 minuter, så sprutade ideerna över vad som jag skulle göra när jag kommer hem. Och jag blir ju glad och känner mig sprudlande av det. Idag handlade det om att jag skulle få barnen att fixa lite smågrejer för pappsen. Han var nämligen precis nu i detta ute och sprang en trail halvmaraton. Jag är så stolt över honom, men tycker själv det är rena vansinnet att självmant vara ute och springa i 2,5 timmar. Som ni förstår är det inte min grej. Men i alla fall, jag tänkte att det kunde vara mysigt om killarna kunde fixa ett litet kit till sin pappa när han kom hem och kanske kombinera det med att tappa upp ett bad. Fördelen med det hela var att jag fick ut dem i det fina vädret också…….. och jag fick vara själv ett litet tag.

Jag får ju så mycket god energi av min dans, men det är rätt jobbigt att komma hem sedan igen där det sedan är aktivitet och ljud från alla håll och kanter. Jag måste hitta ett sätt att få det att fungera. Jag vill ju kunna vara med min familj och mina älskade pojkar…..

Men när jag i alla fall lyckats få iväg mina grabbar och sedan pallat mig upp till duschen och sett till att det såg lite mysigt ut vid badkaret, japp – då var min energi slut igen…..

Försökte med min kopp 5 minuters kopp te i solen, mycket skönt men fortfarande en krypande trötthetskänsla i kroppen. Tänkte att jag sätter på en av de mumsiga romantiska filmerna (som man nästan bara kan ha i bakgrunden) och planterar mina tomatfrön som jag tänkt göra så länge……….men fortfarande lika blä.

Dansade lite ballet, har precis hittat en super cool youtube sida med en tjej som har massa olika ballet program. Funkade ett tag, men………

Och nu sitter jag här och skriver och bara önskar att det ska hjälpa lite. Det är nog bara så att när man vill något så gärna så är det så svårt att hitta dit. Det hör ju till att jag liksom sagt att jag ska laga mat i kväll (kl är 18:00), tänkte eftersom mannen antagligen är lite trött??

Men jag har bara ingen ork i mig, känns dock väldigt bra att skriva, så det ska jag definitivt göra. Även om ingen läser det så är det skönt att på något vis få skriva av sig ändå faktiskt.

Sen vet jag ju iofs att mensen är påväg också, kanske den största boven i dramat. Jag som försöker lägga om min kost till LCHF-aktigt (absolut inte strit, det klarar jag inte av för då blir jag bara manisk) vill bara gå och köpa världens största godispåse och äta upp den helt själv.

Kanske ska försöka att hålla det till lite glass efter maten (vad det nu blir för mat….) och lite 86% choklad senare……. vi får se vad det blir.

Men det hjälper faktiskt att skriva, känns inte lika jobbigt nu som när jag skrev första orden……