Vad gör man när man ser ens partner mår dåligt

Jag blir så ledsen att se att min man inte mår bra. Det är klart att det tär på honom när det inte händer något. Det är en av de värsta sidorna med denna sjukdom, eller vad man ska kalla det. Det går så j***la långsamt.

Jag håller själv på att spy på alla doktorer, psykologer och alla andra som vet, när de säger ”det tar tid”. Du behöver vila! Kroppen har fått stå ut med denna ansträngningen under en mycket lång tid och den behöver få återhämta sig, och det tar dubbelt så lång tid.

Ja, visst! Jag förstår principen, men jag kan ju inte bara gå och vänta. Jag är rädd för att min man håller på att gå in i väggen han med. Han vet att jag har det jobbigt och vi försöker prata om det och och jag känner att han vill förstå, men det hjälper ju inte när han gång på gång måste ta hand om saker här hemma för att jag har haft en skit dag!

Jag hatar att göra honom besviken. Jag vet att han inte vill känna så, men det skulle vara övermänskligt att inte bli besviken när han kommer hem från jobb, själv ska han iväg igen inom en timme och jag om 30 min, och jag sitter i soffan med hörlurarna på och stickar och ser på film! kl är 18:00 och det hade ju varit bra om någon tänkt på att börja fixa med maten …….. Det blir än en gång han som så snabbt får styra upp det.

När jag skriver det låter det inte så jobbigt egentligen, men det är det här med att han får aldrig sin återhämtning. Det är alltid jag som behöver dra mig undan inte orkar, inte klarar av det etc. Vad blir det då över – jo, han får ta ansvaret. Det ledet naturligtvis till irritation mellan oss också. När jag har en dålig dag är jag på något vis så fast i mina egna tankar och mig själv att jag kan inte se någon annan sida. Hans kommentarer blir då alltid fel i mina öron och gör mig irriterad. Det behöver naturligtvis inte betyda att han har fel, antagligen har han inte det, men det gör mig arg och jag blir på dåligt humör, utöver att jag redan mår dåligt. Det är verkligen en ond cirkel!

Jag önskar såååååååå att inte vara i den situationen jag är i dag, men jag skulle inte önska min värsta fiende att behöva vara den som står sidan om och bara får hänga med på resan. Ibland går det upp, ibland går det ner, det finns absolut ingen riktning och karta och tror man att man har förstått hur det funkar så slungas allt om igen och man är än en gång helt lost.

Jag älskar honom av hela mitt hjärta och vill göra allt jag kan för att hjälpa honom, men jag måste ju försöka hjälpa mig själv först annars kommer det aldrig att funka.

Jag fick faktiskt en kommentar angående det av honom i morse innan han åkte till jobb. Han har det lite struligt med vissa grejer på jobb och jag sa något om att jag önskar jag skulle kunna hjälpa honom. Jag kommer inte helt ihåg vad han sa, men något liknande ”du behöver ta hand om dig nu och inte tänka på detta”. Det värmde så i mitt hjärta även om det gör ont, jag vill ju kunna vara där för honom också,