Det behövs så lite!!

Jag är iväg med familjen denna veckan och träffar familj som vi inte varit tillsammans med allihop på två år pga Corona. Tvekade mycket innan resan på om jag skulle följa med överhuvudtaget men bestämde mig ändå för att göra det. Holland som var mitt hem i över fem år har så goda minnen och jag älskar att åka dit. Jag älskar att se min familj, mina barn vara så förväntansfulla och glada över att få åka till Holland och träffa farmor, faster och lilla kusinen.

Jag såg också mycket fram emot det, det finns så mycket positivt med att vara här och så mycket positiva känslor med att vara här. När jag tänker tillbaka så är ti. den i Holland den sista gången jag kan komma ihåg att jag mådde riktigt bra och trivdes med allt. Det är nu 12 år sedan vi flyttade till Sverige.

Det var mycket som förändrades när vi flyttade till Sverige, och det blev inte alls så som jag hade tänkt mig på många olika sätt. Vi hade vår son på 2,5 år då köpte ett hus i Sverige som vi båda tyckte om. Både min man och jag hittade jobb som vi var nöjda med. Men sen kom det älskade andra barnet och jag tror att alla strategier som jag byggt upp för att kunna fungera med min ADHD rasade samman. Och jag föll djupt har jag förstått nu i efterhand. Det är lite svårt och jobbigt att tänka på det men jag kan nu se att jag mådde riktigt dåligt, men tänkte att alla har det väl jobbigt med 2 barn och en man som är borta 3 -4 dagar i veckan på konsultuppdrag.

Men jag, jag har faktiskt börjat bli lite trött på att titta tillbaka, som de vise säger så kan man ju inte ändra det förflutna utan bara framtiden. Och det hjälper ju ingen att sitta och tycka synd om sig själv. Visst måste man få göra det ibland men…….

Ett av de problemen som jag brottas mycket med nu är när jag mår bra och känner att jag har energi. Det kan t ex vara när jag har gjort ett kul dans pass känner att jag är bra igång med något jag tycker är kul, har gjort något jag tycker är kul. Helt enkelt fått lite positiv energi. JAg vet att jag har skrivit om det innan men det är så svårt att hålla kvar den sköna positiva energin. För det innebär ju att mina ideer börjar spruta och jag tänker att nu ska jag göra detta och detta och detta.

Ett exempel är nu idag. Vi är som sagt iväg och det var bestämt att familjen med farmor etc skulle åka iväg och äta lunch någonstans. Jag tycker sådant är jobbigt, för mycket ljud och intryck, så vi bestämde att jag skulle stanna hemma. Och alla är ok med det, inga problem alls. Jag hittade några sköna dans/stretch sessions på youtube, mycket met andning etc när man blir överväldigade. Helt perfekta, sen gick jag och duschade i lugn och ro. Men där började de surra….hmmmm… nu är jag ensam hemma då kan ju jag göra det här och det här och det här och sedan är den höga andningen tillbaka och lugnet i kroppen är liksom lite borta.

Nu bestämde jag mig för att sätta mig ute i trädgården med en kopp te och försöka skriva av mig istället ( det är förresten upp mot 20 grader här 12/4), jag hoppas att det ska få ner pulsen lite. Men det är en konstant fight och man blir så slut av det………och känner sig bara så trött ibland.

Men det är ju ingen annan än jag som kan göra detta! Så försöka samla krafter och komma igen. Det blir kanske inte idag, men imorgon är ju en ny dag! En kommer det att bli bättre, det måste man ju tro på!